Huset blev vårt!
Oj oj oj, nu är man husägare på riktigt. Det är även ett riktigt renoveringsobjekt - på riktigt!
Jag och sambon började titta på hus under sommaren och ingen av oss var speciellt sugen på något renoveringsobjekt. Vi gick på visning efter visning men inget kändes helt hundra.
Tillslut bestämde jag mig för att det inte kommer bli något hus i år utan la i stortsett ner allt detta. Som vi alla vet (?) så medför ju husletanden en viss grad av stress.
Men så en dag när jag gick in på Hemnet, som jag då inte varit inne på under någon vecka, så bara var det där.
Vårt hus! Kände direkt när jag såg huset att det här kommer aldrig sambon gå med på...
Vi gick på visningen och där och då blev sambon helt såld. Han såg potentialen, läget, att de va precis på den väg vi båda vill bo på och där det inte säljs speciellt mycket hus, tomten. Ja, båda var helt sålda.
Budgivningen tog fart och jag fick ansvaret för detta. Jag hade sluttaket som jag inte fick överstiga men sedan fick jag helt fria händer att buda hem det här. Och om jag gjorde. Jag budade och budade. Att buda blygt var inte min starka sida. Här skulle gå all in! Å så rätt jag hade för nu står jag här som HUSÄGARE!
Nyper mig i armen flera gånger om dagen och lika många gånger bara måste jag säga högt "Men gud jag äger ett hus". Nu kanske ni tycker att det inte är en sån big deal att äga ett hus men för mig är de faktiskt det. Jag har tidigare bara bott i hyres lägenhet i mitt vuxna, flytta hemifrån liv, och är 27 år nu och för mig är detta stort, om inte mer, overkligt.
Den här bloggen har jag valt att ha för att det är så otroligt mycket folk i vår omgivning (min kära utlandsflyttade lillasyster) som är nyfikna och frågar hur det går. Då jag är en extremt snurrig person så har jag absolut ingen koll på vem jag berättat vad för och därför tänker jag att den som är intresserad och rädd för att missa något i detta ljuvliga projekt bara kan dyka in här och ta en titt!
Här kommer lite bilder vår lilla skönhet :)
